|
319MB, Fritz11.ctg, Hp 9744 Enligt Fritz ska man spela så här, brukar det heta. Låt oss strunta i datorn denna gång och i stället krypa in i huvudet på en glad amatör och se hur han tänker under spelets gång. Sådär, nu är vi inne. Här tycks råda lite stiltje just nu. Men se! Där kommer en liten tanke farande. 1. e4 e6 Franskt, tänker vitspelaren, en öppning jag ofta har lite problem med.
2. d4 d5 3. Nc3 Bb4 4. e5 c5 5. a3 Bxc3+ 6. bxc3 Nc6 Jaha, hur gör man nu då? vad säger teorin? Jag tror jag ställer löparen där...
7. Be3 Nge7 Han tänker hoppa till f5 och kanske slå Le3. Men då får jag en öppen linje för tornet efter rockad.
Sg1 vill jag ha på e2. Därifrån bevakar den c3 och d4 och kan vid behov flyttas till g3. Vad gör jag med Lf1? På d3 skymmer den damens uppsikt över d4. Lb5 och byte på c6? Nej! Fianchettering till g2? Då står g3-bonden i vägen om jag vill flytta springaren dit. Men varför inte föra löparen till f3 via e2, och sedan springaren till e2? Verkar inte helt galet.
8. Be2 Nf5 9. Bf3 cxd4 Da5 hade varit obehagligt.
10. cxd4 Da5+ besvarar jag med Ld2 och sedan c3.
10... Na5 11. Ne2 Nxe3 12. fxe3 Nc4 13. Qc1 Dg5 besvarar jag med Sf4! Läget är under kontroll.
13... g5 14. Ng3 g4 15. Be2 Lxg4 gick inte på grund av Dg5.
15... Qc7? Onni, Onni, olycksfödde gubbe (som Runeberg skulle ha sagt om denna felslagna idé)! Du skulle ha flyttat bonden till h5. Nu hoppar jag med springaren till f6 via h5.
16. Nh5 Bd7 17. Nf6+ Ke7 18. |
